Många tycker att detta är alldeles fantastiskt. Det är väl klart man blir glad av solen, gräset, färgerna och värmen, livet som börjar växa och sprudla igen!
Jo, det kunde man ju tycka. Jag älskar solen, sannerligen. Och nog är det skönt med lite varmare väder efter en hel, lång vinter (även om jag fullkomligt älskar vintern). Men ändå får våren mig att må lite illa. Jag kände det när jag gick ut imorse. Det var sådär typiskt förvårigt. Det luktade till och med vår. Genast börjae magen knyta sig och jag ville liksom inte riktigt vara med. Vad hände med mörkret som kramar en, och vad hände med snön som lägger sig som bomull kring hjärtat?
Jag har fått höra att vårdepressioner är vanligare än höstdepressioner. Det kanske är sant. Och det vore väl för väl, för tillsammans är man ju mindre ensam, eller hur?
Just nu längtar jag till sommaren. Vad längtar du efter?
(För övrigt fick jag en R2D2-figur i hårdplast som kan låta från ett Happy Meal idag. Snacka om vardagsglädje att förgylla våren med!) 