Parvelpuff!

Ibland bara händer det. Man får en så där helt fantastisk idé så hela världen håller på att spricka av din egen exaltation över att ha hittat/kommit på/uppfunnit detta underbara.

Jo då, detta händer mig ganska ofta. I alla fall exaltationen brukar dyka upp, dock utan anledning ibland... Igår till exempel, så kom det. POFF!! Jag tänkte att "Parvel" är ett sjukt mysigt, gulligt, roligt och susidusigt ord som används alldeles för sällan. Jag tänkte att här finns något stort... (Känner ni dramat?)

Därefter tänkte jag att man borde kunna sätta ihop parvel med smurf. Parvelsmurf liksom, hur fräsigt låter inte det? Men det var inte riktigt rätt. Så jag funderade några sekunder till (Man kan tänka briljanta tankar på kort tid, jag lovar.) och kom fram till att "Puff" vore det ultimata påhängsordet. Parvelpuff. Tänk dig. En parvelpuff, som i "Ja se, där har vi en riktig parvelpuff" eller "Hörredudu, din lilla parvelpuff, ska du med och spela pokémon?" Det är liksom mesigt och gulligt på samma gång.
...Identifiera mig? Hur menar du nu? Menar du att jag skulle gilla ordet parvelpuff därför att jag känner mig gullig och mesig? Nej vet du vad, det är det sannerligen inte! Det är för att jag kom på det själv och för att jag älskar allt som jag gör. Hmph!

Nytt favoritord? I sure think so.
Vilket är ditt och varför?

Supernova

Supernova ut i rymden
utan slut
utan slut

Att samla, att famla att... ramla?

I hela mitt liv har jag velat samla på något. Jag tror att de flesta vill det, egentligen. Det verkar liksom lite coolt, sådär. Dessutom får man ju något att lägga sin fritid på. (Och vem vill inte vara med i Guinness Rekordbok?) När jag var yngre gjorde jag havhjärtade försök att samla på sudd och bokmärken. Jag gav mig väl på pokémonkort också, fast utan någon egentlig glöd eftersom man inte direkt hade pengar att lägga på något av dessa saker, i den åldern.

Men nu är det faktiskt så, mina damer och herrar, att jag äntligen funnit det jag vill samla på. Det är faktiskt så att jag samlar på detta underbara redan nu.

Mina damer och herrar! Skåda! Mina pokémonfigurer!

Förutom dessa åtta (Om man alltså inte räknar pärlplattan i bakgrunden) har jag 13 till hemma i Nyköping. Totalt alltså 21 stycken. Mitt mål är att ha en utav alla 151 pokémon som finns i den första generationen. Det vill säga att jag har 130 stycken kvar att införskaffa på något vis. Nåja, jag har ju i alla fall något att göra.

Samlar du på något? Vad i så fall? Vad fick dig att börja samla på just det? Eller är det så att du har en dröm om att börja samla på något, men aldrig har tagit första steget?

I mina drömmar har jag aldrig något namn

Välkommen till min blogg.
Slutligen har alltså jag, Hanna, valt att återuppta bloggandet, efter goda råd av den fantstiska Martina (http://www.singoallasstad.blogspot.com/ heter hennes blogg. Ber om ursäkt för att jag till en början skrev fel adress...)

Vad som dyker upp här återstå att se. Kanske blir det min vardag, kanske blir det dikter kanske blir det bara ord och fraser som jag tycker är vackra. Som titeln på det här inlägget.

Ett är i alla fall säkert. Det kommer inte bli mycket bilder. Nu är du varnad.